Salsa och nya dollar i strumpan

Det svänger på Kuba! (från 1998)

Flickan i Havanna, hon har åter pengar nu, dansar med turister. Det svänger på Kuba.
– Kuba har öppnat sig för omvärlden, ekonomin återhämtar sig. Vakna för Latinamerikas bästa marknad, uppmanar Lars Jisborg, svensk affärsman sedan 1981 på den ännu så länge socialistiska ön.

Salsarytmer ljuder i den karibiska natten. Revolutionshjälten Che Guevaras stolta porträtt pryder hennes T-tröja. Hon ler, kommer fram.

– Sir, do you have company to nigth?

De västeuropeiska turisterna har funnit sitt nya favoritmål – Kuba. Tusentals unga kubanskor och andra som hoppas komma över några dyrbara dollar flockas runt turistfällorna.

Men flickorna är inga egentliga prostituerade. Drömmen att få bjudas flott på restaurang, få fina kläder eller storvinsten – att bli bortgift till ett rikt land – hägrar för många.

Tjänstefolket tog över

Själva Havanna är däremot en åldrad skönhet. Gatorna kantas av kaloniala sekelskifteshus med pelare, stukaturer och ornament i – om än vackert, så dock – förfall. Årligen dör många människor av hus som faller samman över dem.

I den fascionabla stadsdelen Miramar har Lars Jisborg bland flotta villor i prunkande grönska sitt kontor. Även om kontrasten är skarp mot stadens fattigare delar döljer sig revolutionens landvinningar under ytan. Lars Jisborg pekar mot villan på andra sidan gatan.

– Jag hyr villaparkeringen där. I villan bor tjänstefolket till de gamla ägarna. De flydde efter revolutionen 1959 och deras anställda flyttade in.

Ett vanligt öde bland Kubas före detta rikemanshus.

Men liksom fabrikerna, transportmedlen och all mark, ägs alla hus och byggnader av staten efter revolutionen – till och med bilarna.

På Havannas gator rullar fortfarande de amerikanska vrålåken från 50-talet. De har kommit att bli själva sinnebilden för det socialistiska Kuba. En bild som lika gärna kunde vara hämtad ur en USA-nostalgisk Grease-film.

Några moderna Ladabilar, som minner om kontakter i annan riktning, bryter dock av. Liksom deras egenkonstruerade –Kamelbussar– – kontainersläp med folk packade som sardiner, dragna efter moderna truckar som Kuba fått i gåva från Kanada.

Annars ser tiden i stort sett ut att ha stått still sen revolutionen 1959 då all egendom nationaliserades, något som den store grannen i norr ännu inte kommit över.

Mer än hälften tillhörde amerikanska intressen. USA svarade med en handelsblockad, som gäller än idag, för att svälta ut Castros regim. Varor med amerikanska beståndsdelar fick inte heller säljas till Kuba.

Istället stod Sovjet där med öppna famnen.

Kuba hade blivit ett irriterande häftstift under USA. Och kubanerna kunde växa i självkänsla som de stolta revolutionärna i världens ögon, uppbackade av bl a subventioner och förmånliga handelsavtal med Sovjet. En bild som dock förbyttes mot utblottade båtflyktingar på skrangliga flottar i riktning mot Miamis kust, när livlinan i öst slaknade.

Che som hårdvaluta

Fidel Castro tvingades byta kurs – socialismen skulle räddas med västerländskt kapital, nya handelspartner och storsatsning på turism. Kubanernas eget semesterparadis Varadero i norr offrades till dollarturisterna.

Den berömda Che Guevarabilden – personifieringen i väst av ungdomsuppror på 70- och 80-talen och upphöjd Kubansk nationalsymbol på sedlar, officiella byggnader, idrottsanläggningar och vägtavlor – har nu blivit hårdvaluta i Kubas turistindustri. Han säljs på kläder, samlartallrikar och nyckelringar till kuriosasamlare och revolutionsnostalgiska 40-talister.

Operationen ser ut att börja lyckas – i alla fall ekonomiskt. De drastistiska fallet i levnadsstandard, under det Castro kallar –den speciella perioden–, har vänts i en återhämtning av ekonomin. 1996 ökade bruttonational­produkten med 7,8 procent, högst i Latinamerika.

Samma år svarade USA med att dra åt tumskruvarna för sina västallierade som –sviker– handelsblockaden. Den s k Helms-Burtonlagen förbjuder utländska företag, med verksamhet i USA, att investera i egendom på Kuba som tillhörde USA före revolutionen.

Med lagen fick dock USA sina vänner emot sig. Kanada och Mexico stiftade motlagar som straffar företag som följer Helms-Burtonlagen. Liknande sanktioner diskuteras även i EU.

Frågan kvarstå dock om Kubas socialistiska regim klarar balansgången mellan att å ena sidan slå en kil mellan USA och övriga västmakter genom marknadsekonomiska eftergifter, å andra sidan hur det egna folket reagerar på reformerna.

För inflödet av friska dollar till Kuba skapar samtidigt demoralisering och svåra spänningar i den nya tvåvalutaekonomin. Det mesta finns att köpa för dollar medan kubanerna får sina löner i valutasvaga pesos.

Taxichauffören berättar att han egentligen är utbildad civilingenjör men tjänar mångdubbelt mer på att köra turister.

Många kubaner är beredda att betala stora summor svart för att få anställning inom turistnäringen, inte på grund av lönen, som motsvarar 70-90 kronor i månaden, men dricksen, som kan bli 50-100 gånger större.

Ett flertal svenska företag är etablerade på Kuba med kontor sen åratal tillbaka, Volvo, Elof Hansson, Sandvik, Alfa Lavall.

– Klimatet för utländska företag har förbättrats på Kuba med bland annat mer gynnsam lagstiftning.

Lagen om utländska investeringar 1995 underlättar för samriskföretag och direkta investeringar, exemplifierar Lars Jisborg, 65 år, affärsman i Havanna sedan 1981.

Först arbetade han åt Alfa Laval med svenskt bistånd från Bits, ett organ som senare slogs samman med Sida. Biståndet drogs in 1991 – då vi fick en konservativ regering, som han uttrycker det – och i två år jobbade han åt FN.

Jisborg är inte populär hos de amerikanska myndigheterna, är faktiskt svartlistad i USA. Han får inte resa dit, än mindre göra affärer där.

Från 1994 är han svensk representant för Lundbaserade tradingföretaget BAT International. Företaget fungerar som mellanhand för europeiska företag som vill exportera till Kuba. De säljer till BAT som säljer vidare till kubanska företag. Bara de har rätt att importera varor till Kuba. På så sätt kringgås Helms Burton-lagen.

BAT har på Kuba främst specialiserat sig på hissar, framför allt inom gruvindustrin och hotellbranschen. Därtill säljer de utrustning till bland annat den tongivande nickelindustrin. Vilka företagen är uppger Jisborg dock inte efter önskemål från deras sida.

Även om utvecklingen är svårt att förutse tror han på framtiden för ön.

– Kuba är möjligheternas land om man bara håller rimliga priser. Det borde svenska företag få upp ögonen för. Här finns utrymme för många svenska produkter, tipsar Jisborg.

– Landet har högt utbildade och därtill mycket vänliga människor, ligger långt framme i tekniskt kunnande. Kriminaliteten är låg, lägre än i Sverige. Och klimatet är underbart.

Men visst finns begränsningar.

– Kuba är ett kommunistiskt land. Alla affärer görs med myndighetspersoner, allt är ju statsägt.

Lagarna kräver också att all arbetskraft som monterar och servar för BAT måste vara anställda av kubanska företag. Det ska ge know how till landet.

– Kuba är också fattigt, påpekar Jisborg. Pengar saknas, Värlsbanken och andra internationella kreditorgan är restriktiva med lån.

Internationella valutafonden, IMFs krav på bland annat nedskärningar i offentliga sektorn för att ge lån stänger ute länder som Kuba.

Motverkar då inte handeln med Kuba den marknadsekonomi och västerländska demokrati på Kuba som USA säger sig syfta till?

– Blockaden förfelar sitt syfte, får motsatt effekt. USA är isolerad i sin hållning. Tvång skapar bara trots. Kuba blir ett martyrland och väcker sympati hos omvärlden.

– Diplomatiska lösningar är det som håller i längden.

text & foto: Joakim Frieberg

En version även publicerad i Sif-tidningen 8/98
och tidskriften Kuba 4/98

Medierna – en god fiende

Att skydda barnen mot

kommersialismen, sexualiseringen av

samhället och allt våld i medierna – det ser många som sin kanske viktigaste plikt som ”vuxna”. Och vissa ser det även som uttryck för sin vänsterhållning.

Medieprofessorn och vänsterpartisten Margareta Rönnberg avfärdar dock detta synsätt som en moralisk panik inom

vänstern – grundad på

gammalkonservativa värderingar.

Läs mer …

 

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Drömmen som
blev en mardröm

Det ser ut som vanlig öken. Men i sanden trampar jag på snäckskal som skvallrar om ett helt annat förflutet.

Så sent som på 1970-talet drog fiskarna upp rikliga fångster på den plats där sandstormar nu drar fram mellan rostande fartyg.

Aralsjön blev ett monument över tron på storskaliga lösningar och att tämja naturen.

Läs mer …

 

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

När bajs blev motbjudande

Bestämmer du över dina känslor? Om inte – vem eller vad gör det i så fall? Gud? Naturen? Rationaliteten?

Jan Axel Swartling har fördjupat sig i slem, snor, bajs och annat vi känner äckel inför och därför definierar som smuts. Där nerifrån rapporterar han om hur makt styr våra känslor och värderingar – hur kyrkan fått oss att känna avsmak för våra kroppar och allt som härrör från dem. Och varifrån allt vi upphöjer som rent och fint kommer ifrån. En berättelse om klotter, judar och häxor…

Läs mer …

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Mediedomptering som konst

Konstnärer som Ernst Billgren, Dan Wolgers och Pål Hollender har lärt sig domptera medierna och komma fram med sin konst i offentligheten. Riskerar därmed mediernas makt att göra konstnärerna och konsten anpasslig – att gå ut över den konstnärlig kvalitén?

– Tvärtom, tvärtom. Frågan är om inte massmedial anpassning ÄR konstnärlig kvalitet. Uppmärksamheten i sig höjer det konstnärliga värdet.

Det säger den som kanske är den mediala dompteringens mästare – konstnären Lars Vilks. I slutet av intervjun upptäcker jag plötsligt att min artikel är kidnappad. Vilks har annekterat den som en del i sitt konstverk.

Läs mer …

 

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••