Vänsterns moralpanik

TV-reklam är bra för barn! Trådsmala H&M- modeller orsakar inte anorexia hos unga tjejer. Porr leder inte till ökade sexbrott. Och TV-våld leder inte till ökat verkligt våld - tvärtom!
Det hävdar medieprofessorn och vänsterpartisten Magareta Rönnberg. Men mediedebatten styrs av en pessimistisk människosyn, säger hon, där vänstern och en gammal konservativ inställning hela tiden tror det sämsta om folk.

Margareta Rönnberg kommer från en fattig arbetarfamilj utanför Piteå. Växte upp medAstrid Lindgrens "Alla vi barn i Bullerbyn" och bara ett fåtal leksaker. Överlevde som ett maskrosbarn efter en trasslig uppväxt.

Hon är dyslektikern som blev docent, universitetslektor och nu även adjungerad professor i mediepedagogik.

Rönnberg ser sig om del av en alternativ strömning inom vänstern som vill återupprätta förtroendet för människan och hennes förmåga att tillägna sig medierna på sina egna villkor.

Barnens "feminist"

Detta gäller inte minst för barnen. Rönnberg deklarerar sig som "barnist" - en barnens motsarighet till feminism. Hon ser barn som subjekt, inte som objekt. Och erkänner sig villigt som en förrädare inom vuxenvärlden.

I sin senaste bok "TV-reklamen - vår tids myter" vill hon, på tvärs mot partilinjen, upphäva förbudet mot TV-reklam för barn. en inte av markndsliberala skäl. Det är en fråga om jämlikhet och demokrati och skulle stärka barns rättigheter, menar hon. Via reklamen lär de sig handskas med konsumtionssamhället.

Men inte minst många vänsterföräldrar tycker att "barn ska få vara barn- och skyddas av vuxenvärlden mot kommersialismen".

Men motivet om barns bästa är inte alltid så fint och oskyldigt som det ser ut, hävdar Rönnberg. Vuxenvärlden har idealiserade föreställningar om vad det ska innebära att vara barn.

- Barn ska leka med ottar. De ska vara maktlösa, inte ha någon sexualitet eller egen ekonomi.

Föreställningar av vad barndomen ska innebära är aldrig neutrala utan alltid ideologiska, menar Rönnberg. En sådan barndomsideologi kan antingen rättfärdiga eller förändra rådande mktförhållanden mellan barn och vuxna.

För likaväl som för de vuxna, ska barnen ha rätt att få njuta av kommersialismen frukter, tycker Rönnberg.

- Varför ska barnen bara få ta del av konsumtionssamhällets avigsidor, tidiga mornar, stress, långa arbetsdagr på dagis eller skolan och frånvarande föräldrar.

Föräldrarna har många informationsvägar för att orientera sig om utbudet på marknaden - de kan läsa, har större rörelsefrihet och kontaktnät. Barnen har ytterst få. Men via reklamen i TV får barnen en chas att orientera sig om utbudet, av till exempel leksaker.

Idag råder en motsägelsefull lagstiftning till följd av en idealiserad syn på barn, menar Rönnberg. Inom alla andra områden anses barn utveckla sina förmågor och kunskaper genom information och erfrenheter.

- Men inte när det gäller att hantera TV-reklam. Då anses mindre information vara att föredra. Hur kan barn bli kritiska konsumenter om de inte får göra de erfarenheter och ta del av reklamens påstådda bluffmakeri, som gör dem mer misstänksamma?Är det inte viktigt att vuxna lär barn att inte vara så materialistiska? Förbudet motiveras med att barn är en särskilt känslig och lättpåverkbar grupp.

- Men barn är lika rationella, och irrationella, som de vuxna vid sitt TV-tittare och sin konsumtion,svarar Rönnberg. Snarare är det så att vuxna "överkonsumerar" mångdubbelt mer än vad barnen gör. Då vore det mer motiverat att förbjuda reklam för vuxna män som köper de dyraste "onödiga" prylarna, som lyxbilar. Är det de som ska lära barnen att inte varaså materialistiska?

Status för vuxna

Konsumtionens funktion är inte heller densamma för barn som för vuxna, menar Rönnberg. För barn handlar en köpt leksak om en förbindelselänk till lekkamraterna - som man kan leka tillsammans med.

- Konsumtion för vuxna handlar främst m status och pengar, att försöka bräcka andra. Detta överför de vuxna sedan på sina barn för att sen börja oroa sig för deras ha-begär…

Varför fortsätter samhället då att kombinera nyliberal kommersiell yttrandefrihet med gammalkonservativa föräldraplikter, frågar sig Rönnberg och svarar:

- Barnreklamförbudet finns till i de vuxnas intresse. Kräver barn mer blir det mindre kvar för föräldrarnas egen konsumtion, konstaterar Rönnberg. Och beslutsfattarna är vuxna och föräldrar.

Förbudet, menar hon, ingår ockå som en del i den vuxnes identitetsskapande i förhållande till att vara barn: att var den som har kontrollen och makten över barnen - i det här fallet deras TV-tittande och konsumtion.

- Men varför ska barnen över huvud taget behöva ta till tjat för att å sin rättmätiga andel av familjens ekonomi? ifrågasätter Margareta Rönnberg som istället vill införa en juniormedborgarlön.

- Barnen har redan påbörjat sin inskolning i samhället till konsumenter/producenter. Därför bör de tillåtas ha ekonomi och egen mrknadsidentitet.

Istället för att "skydda" barnen från konsumtionssamhället vill Rönnberg ha "mediepedagogik" på schemat. Som ett verktyg att hantera kommersialismen, förstå dess mekanismer, för att utveckla barnens konsumentmakt.

Som barnkulturforskareintresserar sig Rönnberg mer för vad barnen gör med reklamen än vad reklamen gör med barnen.

I en känd reklamfilm gör Lotto-Åke lustiga grimaser mot chefen. Han har blivit miljonär på Lotto och är inte längre beroende av jobbet.

- Barnen känner igen sigoch älskar den reklamfilmen, berättar Rönnberg. En vuxen som beter sig som ett trilskande barn. Inom all barnkultur är det alltid roligt med uppblåsta vuxna som tas ner på jorden. Reklam utan vuxennedtagningar är som fest utan chips.

Människosynen röd tråd

Margareta Rönnberg skriver inom skilda områden - barns rätt, mediepåverkan, feminism, "skräpkultur", pedagogik, porr.

Genomgående är det dock en och samma människosyn Rönnberg förmedlar. En tro på människan och att hon inte blir destruktiv av att tillängna sig medier. Hon ställer de flesta begrepp på huvudet - inte för provokationens egen skull utan för att vi ska tänka själva och inte köpa färdiga åsiktspaket, menar hon.

För vänsterpartisten Margareta Rönnberg anklagar den svenska vänstern för att hålla sig med moralkonservaiva värderingar som döljs bakom vänsterformuleringar. Moralisk panik istället för nyfiket undersökande.

- Det finns en stalinistisk färgad hållning inom vänsterrörelsen där man hela tiden tror det sämsta om folk. Trots att man säger att behoven, och inte rofiten, ska styra så litar man inte på människors förmåga att kunna formulera sina egna behov. Man tar sig friheten att definiera för andra vilka behov som är verkliga och vilka som är skapade.

- Människan reduceras till ett viljelöst offer för de kommeriella krafterna där striden bara står om vem som ska få forma henne - kommersialismen eller den upplysta politiskt korrekta offentligheten.

Ser unga flickor smala H&M-modeller påstås de börja självsvälta. Ser unga män våld och porr på TV påstås de gå ut oh våldta och slår ner folk.

- När man i vänstern kritiserar kommersialismen ser man ofta inte att man samtidigt slår på de enskilda människorna, de som attraheras av dokusåporna, veckopressen och Hollywood.

Rönnberg anser sig se tydliga likheter mellan dena mer stalinistiska syn och den borgerligt konservativa, med sin uttalat pessimistiska människosyn.

När larmet går - om det så gäller dataspel, Christina Aguilera eller stringtrosor - är drivkraften sällan någon genuin nyfikenhet på samspelet mellan mäniska, media och samhälle. Desto oftare dess motsats - den moraliska paniken. Och "vi måste sätta tydliga gränser" blir ett mantra som ständigt upprepas. Därigenom blir den människosynen användbar som ett sätt att rättfärdiga underordningen av barnen i nan av "uppfostran".

Det är ett förhållningssätt som väl sammanfaller med kristna högerns "family values", varnar Rönnberg.

Medierna i sig är alltså enligt henne inte skadliga. Däremot har debatten kring dem fått en sådan negativ påverkan. Och kritiken rikar sig mot vänstern i stort, oberoende av den aktuella striden inom vänsterpartiet.

Låter du inte ganska mycket som en borgerlig liberal?

- Jag tror på Marx analys och kritik mot kapitalismen. Liberaler utgår från individen, att vi alla tävlar på lika vilkor. Med min arbetarbakgrund vet jag att så inte är fallet. Jag tror på fördelningspolitik och social rättvisa.

Margareta Rönnberg vill återföra diskussionen om orsakerna till de allvarliga samhällsproblemen dit där enligt henne hör hemma - sociala orättvsor, klassklyftor, omänskliga arbetsvillkor, arbetslöshet, alkoholism och våld i familjen.

Vill att våldet ska ha ökat

Under sina medieföreläsningar har Margareta Rönnberg slagits av att många vuxna inte bara tror att våldet ökat i samhället. De till och med verkar ha en önskan attvåldet ska ha ökat så de kan förklara det med påverkan från medierna.

- När deras karta, deras barndomsideologi och mediesyn, inte stämmer överens med verkligheten är de mer benägna att vilja ändra på verklighetsbeskrivningen än på sin karta.

- Barn är iga små djävlar som söker näring i våldsamma medier för att odla någon sorts ondska. Vi vuxna måste sluta inbilla oss att unga människor nödvändigtvis imiterar idiotiska företeelser som de ser på tv. Barn saknar erfarenhet men inte förmågan att tänka och rflektera.

Allt påverkar oss, även intryck från medierna, medger Rönnberg. Det kan få oss att prova ett nytt tvättmedel. Men det påverkar inte på ett imiterande, kopierande sätt, så att vi aningslöst skulle ta efter våldet i medierna. Det finns det inte std för i forskningen, hävdar Rönnberg.

- Vår känslighet mot verkligt våld har inte avtrubbats under de senaste femtio åren sen tv:n kom, säger Rönnberg. Tvärtom har vi under den tiden ökat känsligheten mot våld i verkligheten. Agan har förbjudits. Och nu an vi även anonymt anmäla misshandel hos grannar.

Vietnamkriget var det första krig som kom hem till oss i sofforna via TV:n. Det avtrubbade inte våra känslospröt, utan tvärtom tillspetsade dem. TV-bevakningen stärkte proteströrelserna och bidrog till attfaktiskt stoppa kriget.

Rönnberg har till och med noterat ett omvänt samband.

- I ett historiskt perspektiv har masspridningen av fiktiva våldsskildringar i bild ökat parallellt med att det verkliga vardagsvåldet minskat!

Sexsubjekt

Sexuellt utmanande tjejer, är als inga offer, utan använder sig av makten i att vara ett beundrat sexobjekt, hävdar Margareta Rönnberg. De gör aktiva val och använder sig av bilderna i medierna på sina egna villkor. Därmed upplever de sig inte bara som sexobjekt, utan även som sexsubjek.

- Det vi feministiska gamla tanter kallar för stereotyper är för de unga en lek med identiteter. Det vi tolkar som flickornas strävan att bli passiva objekt för pojkars blickar är i själva verket upproriskhet, en vilja att provocera sexuellt.

- Överfemiina attribut, som Spears och Aguilera klär sig i, är mäktiga. Det känner flickorna. Varför skulle mamma annars förbjuda dem.

En väsentlig del av det vi kallar sexualiseringen av det offentliga rummet står ju de unga kvinnorna själva för, menar Rönnberg. i är alla hela tiden olika sorters objekt för varandra. Män betraktas till exempel av kvinnor som prestationsobjekt

Trots "sexualiseringen" är Rönnberg inte orolig för den feministiska återväxten.

- Man kan faktiskt både vara kritisk och avslöja stereotypr i mediernas kvinnoskildringar och samtidigt njuta av deras påstått förtryckande verkan. De står inte i motsättning till varanda.

Anorexi förklaras ofta av mediepåverkan från reklamen. Det avvisar Rönnberg.

- Ätstörningar är en sjukdom med djupare och me komplexa orsaker.

Tvärtom kan tjejernas "sexualisering" vara uttryck för att jämställdheten ökat, hävdar Rönnberg.

- Ju mer jämlika vi blir, i frågor som studier, yrkesval och lön, desto mer önskar kvinnor och män understryka sin olikhet gentemot det mosatta könet. Särskilt i just sexualiserade sammanhang och genom ytliga attribut, när kvinnor till exempel alltmer väljer att gå i kjol.

Antiporr - ett svaghetstecken

- Kampen mot pornografin är ett svaghetstecken hos feminismen, deklarerar Margareta Rönnberg och avfärdar människosynen hos antiporrörelsen som allt annat än jämlik och demokratisk.

- Kvinnor behandlar andra kvinnor som osjälvständiga objekt, utan egen vilja eller förmåga till egna åsikter. Porraktriser anses inte tillräkneliga. De bara tror att de samtycker men anses betingade som råttor av könsmaktsordningen.

Argumenten är lika ytliga nu som på 80-talet, tycker Margareta Rönnberg.

- Slagordet "Porren är teorin, våldtäkten praktiken" står för en sexistisk människosyn där män anses oförmögna att kunna skilja på fantasi ochverklighet.

Att skylla på mediepåverkan är också ett tacksamt sätt att frånsvära sig sitt personliga ansvar, påpekar Rönnberg. I ett fall skyllde till exempel en seriemördare på porren när han inte blev förklarad sinnessjuk.

- Då blev allt plötsligt enket och lättbegripligt. Nu fick han stöd och förståelse. Man hade en syndabock. På samma sätt försvarade man sig förr i tiden. Men då skyllde man på Djävulen.

Men tar inte porren ut sexualiteten ur sitt sammanhang?

- Ingen skulle invända mot att kvinnor enart framställs som intellekt. Kritiken grundas på att sexualiteten värderas negativt. Av alla mänskliga behov framställs just våra sexuella behov som lägre stående. Det är en syn på kroppen som är härstammar från den konservativa gamla kristna uppdelninge av själen som ren och kroppen som syndig.

En version även publicerad i Ordfront Magasin 9/04

Bibliografi - Margareta Rönnberg:
• En lek för ögat: 28 filmer av Astrid Lindgren, Filmfölaget 1987
• Skitkul! Om s k skräpkultur, Filmförlaget 1989
• TV-tittande som dialog, Filmförlaget 1996
• TV är bra för barn, Ekerlids förlag 1997
• Moralbilder - om medieetik, våld och debattporr, Filmförlaget 1998
• Varför är Disney så populär - långfilerna ur ett barnperspektiv. Filmförlaget 2001
• TV-reklamen - vår tids myter. Men könsrollskonserverande och konsumtionsfrämjande för barn?, Filmförlaget 2003
• Vad är mediepedagogik? Skolpåverkan på media!, Filmförlaget 2003.

Medierna – en god fiende

Att skydda barnen mot

kommersialismen, sexualiseringen av

samhället och allt våld i medierna – det ser många som sin kanske viktigaste plikt som ”vuxna”. Och vissa ser det även som uttryck för sin vänsterhållning.

Medieprofessorn och vänsterpartisten Margareta Rönnberg avfärdar dock detta synsätt som en moralisk panik inom

vänstern – grundad på

gammalkonservativa värderingar.

Läs mer …

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Drömmen som
blev en mardröm

Det ser ut som vanlig öken. Men i sanden trampar jag på snäckskal som skvallrar om ett helt annat förflutet.

Så sent som på 1970-talet drog fiskarna upp rikliga fångster på den plats där sandstormar nu drar fram mellan rostande fartyg.

Aralsjön blev ett monument över tron på storskaliga lösningar och att tämja naturen.

Läs mer …

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

När bajs blev motbjudande

Bestämmer du över dina känslor? Om inte – vem eller vad gör det i så fall? Gud? Naturen? Rationaliteten?

Jan Axel Swartling har fördjupat sig i slem, snor, bajs och annat vi känner äckel inför och därför definierar som smuts. Där nerifrån rapporterar han om hur makt styr våra känslor och värderingar – hur kyrkan fått oss att känna avsmak för våra kroppar och allt som härrör från dem. Och varifrån allt vi upphöjer som rent och fint kommer ifrån. En berättelse om klotter, judar och häxor…

Läs mer …

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••

Mediedomptering som konst

Konstnärer som Ernst Billgren, Dan Wolgers och Pål Hollender har lärt sig domptera medierna och komma fram med sin konst i offentligheten. Riskerar därmed mediernas makt att göra konstnärerna och konsten anpasslig – att gå ut över den konstnärlig kvalitén?

– Tvärtom, tvärtom. Frågan är om inte massmedial anpassning ÄR konstnärlig kvalitet. Uppmärksamheten i sig höjer det konstnärliga värdet.

Det säger den som kanske är den mediala dompteringens mästare – konstnären Lars Vilks. I slutet av intervjun upptäcker jag plötsligt att min artikel är kidnappad. Vilks har annekterat den som en del i sitt konstverk.

Läs mer …

••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••••